World of Warcraft

World of Warcraft är ett rollspel där miljoner spelare världen över försöker utveckla sina avatarer genom att vinna strider, upptäcka nya platser, idka byteshandel, med mera. Det stora målet i spelet är att nå den högsta nivån genom att samla erfarenhetspoäng. På svenska brukar man säga att man ”levlar” när man når en ny nivå.

Innan man börjar spela väljer man fraktion (Alliance eller Horde), ras och klass. Avataren ska dessutom ha ett yrke. Yrkena är ofta av hantverkarkaraktär. Typiska exempel på yrken är skräddare, gruvarbetare och smed.

När alla förberedelser är klara är man sedan fri att utforska spelvärldarna med sin avatar. Spelvärldarna är enorma och innehåller alla möjliga sorters terräng. Vill man utforska en hel värld ska man vara beredd på att behöva korsa skogar, öknar, slätter och träskmarker. I världarna finns också byar, städer och befästningar. Man tar sig oftast fram till fots men man har också möjligheten att rida hästar.

Eftersom World of Warcraft är ett rollspel handlar en stor del av spelet om att utföra olika uppdrag. Om man lyckas med ett uppdrag erhåller man dels erfarenhetspoäng, och dels nyttiga föremål och/eller pengar. Uppdragen stödjer också historieberättandet i spelet.

I World of Warcraft finns en möjlighet att gå med i olika gillen (guilds). Det kan rekommenderas. Genom gillet kan man träffa andra spelare som kan hjälpa till med nyttiga tips. Dessutom har vissa gillen nyttiga funktioner, till exempel när det gäller banker för den valuta man använder i spelet.

Vill man verkligen nå de högre nivåerna måste man vara med i ett gille. Ett antal av uppdragen kan man nämligen inte genomföra själv. Det krävs samarbete mellan flera spelare. Genom ett gille kan man samla ett större antal spelare på ett enkelt sätt. I större strider blir den klass man har valt mycket viktig. För att besegra svårare fiender behövs nämligen en kombination av olika egenskaper och krafter.

&
nbsp;

Många som hör talas om World of Warcraft för första gången börjar nästan omedelbart tänka på 1980-talets kortbaserade rollspel. De var inte helt enkla att lära sig. Det krävdes en lång inlärningsperiod innan man kunde få ut något av spelen. Det finns en viss risk att man får samma känsla när det gäller World of Warcraft. Det är dock fel. Det är ganska lätt att komma igång att spela World of Warcraft. Här är en kort guide till hur man tar sina första steg i världens största onlinespel.

Först och främst måste man koppla upp sig mot en server. Det finns fyra olika servrar, alla med olika världar och spelsätt. På en server som benämns player versus player (PvP) ligger fokus på strid mellan enskilda avatarer. Med player versus environment (PvE) handlar det mer om att utföra uppdrag och strida mot monster som styrs av spelets artificiella intelligens. På servrarna som har roleplay (RP) eller roleplay-PvP som inriktning blandas strider och uppdrag med element av rollspelsstrategi.

Det första man sedan ska vara införstådd med är den övergripande spelmekanismen. Man styr en figur, en så kallad avatar, antingen i ett förstapersonsperspektiv, det vill säga att man ser exakt vad avataren ”ser”, eller i ett tredjepersonsperspektiv, det vill säga att blickpunkten är bakom avataren vilket gör att man ser avataren i sin helhet bakifrån.

När man väl är uppkopplad mot en server är det dags att skapa sin avatar. Här väljer man först vilken fraktion man vill tillhöra; Alliance eller Horde. Därefter väljer man ras. Om man ingår i Alliance kan man spela som människa eller dvärg. Har man valt att ingå i Horde-fraktionen har man valet att spela som orch eller troll. Man har dock ytterligare ett val att göra innan man kan börja utforska spelvärlden. Varje avatar måste nämligen tillhöra en viss klass. Krigare, magiker och präster är tre exempel på klasser.

Den tredje delen i sagan om Warcraft är också den sista delen i serien som fungerade som ett klassiskt realtidsstridsspel. Precis som sina föregångare blev Warcraft III en stor succé. Inom en månad hade spelet faktiskt sålt i över en miljon exemplar över hela världen.

I Warcraft III finns fyra raser: människor, orcher, nattälvor (night elves) och de odöda (undead). De två sistnämnda är nya för denna upplaga av Warcraft. Man kan välja fritt vilken ras man vill spela som. Spelidén skiljer sig inte mycket från de tidigare spelen i serien. Historien i spelet förs framåt genom att man utför olika uppdrag, såsom till exempel stormningar av motståndarfästen, spaningsuppdrag och räddningsuppdrag. En del av uppdragen får man reda på direkt när man inleder en spelomgång på en ny bana, medan andra uppdrag kan dyka upp när man minst anar det.

Spelmekanismerna känns också igen från de tidigare spelen. Man måste samla råvaror och bygga anläggningar. Dessutom är det viktigt att hålla koll på att trupperna har tillräckligt med mat. Matförrådet är nämligen dimensionerande för hur många trupper man kan ha.

En sak som är ny med Warcraft III är att man har tillgång till soldater i form av hjältar. Hjälten börjar som vanlig fotsoldat, dock med några speciella magiska egenskaper, men kan genom framgångsrika strider nå högre nivåer. På varje nivå får hjälten mer styrka och fler egenskaper. Med introduktionen av en hjälte har Blizzard alltså infört ett element av rollspel i detta realtidsstridsspel.

Warcraft III innehåller ett multiplayer-läge där man kan spela mot vänner över LAN eller mot andra spelare från hela världen genom Blizzards nätverk Battle.net. En bra egenskap med multiplayer-läget är att spelare matchas mot varandra mot bakgrund av deras respektive ranking. Det gör att de flesta matcherna blir mycket jämna och spännande.

En del av de som spelar World of Warcraft online i dag var inte ens födda 1994, när det första spelet i Warcraft-sagan lanserades. För den som var intresserad av datorspel vid den här tiden gick det dock inte att undvika Warcraft: Orcs & Humans. Spelet blev en stor succé direkt när det släpptes.

Kring 1993–94 hade PC-datorernas grafik och processorer blivit så pass bra att det gick att skapa spel där stridsscener kunde utspelas i realtid. Tidigare hade de turbaserade strategispelen, såsom exempelvis Civilization, dominerat helt. Warcraft var det första spelet med realtidsstrategi som verkligen slog igenom, även om Dune II hade banat vägen.

I Warcraft kunde man välja mellan att spela som orcher eller människor. Världen där Warcraft utspelas, Azeroth, var enligt legenden en plats där människorna hade styrt under tusentals år. När orcherna kom till Azeroth från sin värld Draenor inleddes ett stort krig. Det är det kriget som Warcraft bygger på.

Oavsett vilken sida man väljer att strida på har man ett visst antal grundläggande anläggningar och stridsenheter att använda i bataljerna. Både orcher och människor har till exempel arbetare, bågskyttar och soldater. Den enda skillnaden är egentligen de egenskaper som respektive sidas magiker har. En magiker på orchernas sida har andra trollformler att tillgå än en magiker på människornas sida.

Warcraft handlar inte bara om krigsstrategi, det är även viktigt att tänka strategiskt när det handlar om att bygga anläggningar och samla in råvaror. Det gäller för det första att ha ett tillräckligt antal arbetare som kan samla guld från gruvor och timmer från skogar. Sedan måste man ha en plan för vilka byggnader som ska uppföras, och i vilken ordning.

En sak som gjorde att Warcraft verkligen stod ut från de övriga realtidsstridsspelen som släpptes under mitten av 1990-talet var att uppdragen i spelet var mycket mångfacetterade. På en del banor var målet att förstöra motståndarens bas, men uppdragen kunde likaväl handla om återuppbyggnad av förstörda städer samt räddningsaktioner.

 

Med miljoner användare i ett enormt speluniversum är det inte konstigt att spelarna själva efter ett tag hittar på sätt att överföra element från det vanliga samhället till den digitala världen. Ett exempel är alla de anslutningar av spelare, så kallade gillen, som finns över hela världen.

Så fort ett onlinespel har någon slags valuta kan man också räkna med att vissa användare bygger affärsmodeller för att göra sig en hacka på sitt spelande. Warcraft är ett sådant onlinespel. I en del onlinespel uppmuntras användarna att skapa egna affärsmodeller, men så är inte fallet i World of Warcraft.

Eftersom guld är en viktig beståndsdel i World of Warcraft dröjde det inte länge förrän det började dyka upp spelare som enbart var ute efter att köpa och sälja virtuellt guld. Blizzard upptäckte ganska snart att den största delen av det guld som cirkulerade kom från hackade konton. Proffshackare tog helt enkelt över vissa användares konton och skeppade iväg allt guld till andra spelare samt sålde av värdefulla föremål för att frigöra ytterligare guld. Dessa spelare kunde i sin tur sälja guldet till spelare som var i behov av den virtuella ädla metallen. Köparna betalade för guldet med riktiga pengar och hackarna kunde göra sig en slant. Denna ”affärsmodell” finns fortfarande kvar i viss utsträckning även om Blizzard har tagit stora steg för att förhindra köp och försäljning av guld.

En annan form av försäljning av digitala varor i World of Warcraft är försäljning av hela konton. Denna marknad har kommit till på grund av att det är många spelare som inte orkar ta sin karaktär genom nivå efter nivå för att nå en hög ranking. Genom att köpa ett existerande konto med en karaktär som har en hög ranking kan man ta en genväg. Faktum är att vissa konton har sålts för så mycket som 7 000 euro.

Det är samma kanaler som används för affärstransaktionernas planering och genomförande oavsett vilken sorts transaktion det handlar om. Chattfönstret, viskningsfunktionen och den inbyggda byteshandeln är de tre vanligaste kommunikationskanalerna.

För att bli av med den informella handeln med virtuella varor har Blizzard infört ett antal restriktioner på hur spelarna får kommunicera med varandra. Ett antal anti-spam-funktioner har till exempel introducerats under de senaste åren.

Kan avatarer i ett datorspel drabbas av sjukdomar och smittsamma incidenter? Ja, faktiskt. Det har i alla fall hänt två gånger i World of Warcraft. I september 2005 introducerade Blizzard, företaget bakom World of Warcraft, en ny spelplats (Zul’Gurub) och en ny fiende (Hakkar). De spelare som försökte besegra Hakkar drabbades av en förlust av poäng. Det var helt enligt plan.

Något som inte var planerat var att denna förlust av poäng kunde sprida sig även till spelare som inte befann sig i Zul’Gurub. Genom teleportering spreds denna ”bestraffning” snabbt utanför området Zul’Gurub. Efter bara en kort stund hade mängder av spelare drabbats. Spelare med få poäng blev helt dränerade på poäng och spelare på högre nivåer hamnade plötsligt mycket längre ner i rankingen. Följderna av denna programmeringsmiss blev att det spelet en tid blev mycket oförutsägbart, när varje spelare gjorde allt för att komma undan bestraffningen. Vissa spelare med helande förmågor började hjälpa andra spelare i stor skala. Andra spelare såg varje chans till att försöka sprida smittan. Händelserna under och efter incidenten har gett upphov till spaltmeter av forskningsrapporter om hur människor reagerar vid krissituationer.

Efter en total återställning av spelet kunde dock denna ”pandemi” hindras från att fortsätta spridas. Under en tid var dock vissa områden i spelet helt öde. Det tog några månader innan spelvärlden sedan började fungera som vanligt.

År 2008 inträffade nästa incident. Den här gången var dock incidenten planerad. Under en vecka i oktober 2008 drabbades alla spelets zombies av pesten, i en händelse som brukar kallas ”Great Zombie Plague of ’08”. Händelsen var ett led i introduktionen av det andra expansionssetet till World of Warcraft, nämligen Wrath of the Lich King. Som spelare kunde man smittas om man kom i närheten av en zombie. Dock var smittorisken ganska liten. Det var dock bäst att hålla sig borta från större massor av infekterade zombies, bara för att vara på den säkra sidan.